Se på mig nu
HOPPSAN SWOPPSAN!
Här har jag minsann inte skrivit på år och dag, eller några dagar kanske.
Men det är okej, nobody cäähs och inte heller jag.
Jag har haft ett OTROLIGT händelserikt liv sedan vi talades vid sist, eller så har jag helt enkelt inte haft det och den saken som förvånat mig mest var när pappa kom fram med choklad innehållande lakritsfyllning.
Eller kanske att jag fick panik för att jag kom att tänka på att det fanns en gravid man, Maja sa att det var en könsopererad kvinna. Det kändes bra, jag höll på att få spader här.
KVINNA, MAN HIT OCH DIT.
Det spelar ingen roll egentligen. Jag bara inte visste ifall jag drömt om det eller ifall någon talat om det med mig.
När jag började skriva här var det något jag ville berätta om... JA JUST DET!
I helgen stod jag, Maja och Irma på torget och sålde kakor för att få in lite pengar till vår fina studieresa till polen.
Jag hade bakat de vackraste kladdkakorna du någonsin kan tänka dig, inte för att det är så konstigt eftersom jag har otrliga ninjaskillz och baaaa SHAW PAW RAAAAW när jag bakade dem.
MEN!
De tog slut iallafall, ett tag köpte de bara av Majas mammas dåliga kladdkakor... (de var inte dåliga, men jag ville inte förlora kladdkaksracet) Jag började nästan gråta av den vrede jag kände inom mig och visste inte VAD jag skulle göra. Men sedan tog mina slut först, det var som en befrielse.
SAK SAMMA!
Vi tjänade in 1310 kr, BÄÄÄÄÄST
bästbästbästbäst
Var vi.
Vi har tjänat ihop till mer än en hel biljett, BARA DEN GÅNGEN.
gaaaaah, det suger lite hårt detta.
Jag vill säga 33. TRETTIOTRE!
Nu skulle jag bara vilja vara lite vänlig, detta skulle nog itne göra MIG jätteglad men lite. Därför skriver jag:
Ibland känns det underbart när någon säger att man är fin. Därför skulle jag vilja säga till dig som läser detta att du är så väldigt fin. Det är faktiskt jättesant.
Jag längtar till London jättemycket för övrigt, det kommer bli väldigt bra där tror jag.
ETT TILL INLÄGG I MIN TEXT: jag kan inte kolla på bilder från Sasukes och Itachis fight utan att få den där gråtkänslan. Jag är så n00big.
ASCH... who sees your fears?
Här har jag minsann inte skrivit på år och dag, eller några dagar kanske.
Men det är okej, nobody cäähs och inte heller jag.
Jag har haft ett OTROLIGT händelserikt liv sedan vi talades vid sist, eller så har jag helt enkelt inte haft det och den saken som förvånat mig mest var när pappa kom fram med choklad innehållande lakritsfyllning.
Eller kanske att jag fick panik för att jag kom att tänka på att det fanns en gravid man, Maja sa att det var en könsopererad kvinna. Det kändes bra, jag höll på att få spader här.
KVINNA, MAN HIT OCH DIT.
Det spelar ingen roll egentligen. Jag bara inte visste ifall jag drömt om det eller ifall någon talat om det med mig.
När jag började skriva här var det något jag ville berätta om... JA JUST DET!
I helgen stod jag, Maja och Irma på torget och sålde kakor för att få in lite pengar till vår fina studieresa till polen.
Jag hade bakat de vackraste kladdkakorna du någonsin kan tänka dig, inte för att det är så konstigt eftersom jag har otrliga ninjaskillz och baaaa SHAW PAW RAAAAW när jag bakade dem.
MEN!
De tog slut iallafall, ett tag köpte de bara av Majas mammas dåliga kladdkakor... (de var inte dåliga, men jag ville inte förlora kladdkaksracet) Jag började nästan gråta av den vrede jag kände inom mig och visste inte VAD jag skulle göra. Men sedan tog mina slut först, det var som en befrielse.
SAK SAMMA!
Vi tjänade in 1310 kr, BÄÄÄÄÄST
bästbästbästbäst
Var vi.
Vi har tjänat ihop till mer än en hel biljett, BARA DEN GÅNGEN.
gaaaaah, det suger lite hårt detta.
Jag vill säga 33. TRETTIOTRE!
Nu skulle jag bara vilja vara lite vänlig, detta skulle nog itne göra MIG jätteglad men lite. Därför skriver jag:
Ibland känns det underbart när någon säger att man är fin. Därför skulle jag vilja säga till dig som läser detta att du är så väldigt fin. Det är faktiskt jättesant.
Jag längtar till London jättemycket för övrigt, det kommer bli väldigt bra där tror jag.
ETT TILL INLÄGG I MIN TEXT: jag kan inte kolla på bilder från Sasukes och Itachis fight utan att få den där gråtkänslan. Jag är så n00big.
ASCH... who sees your fears?
Kommentarer
Postat av: Majs
Sv: MEN, jag trodde det var de du ville :O
Trackback
