dinpung

AJAJAJAJAJAAAAJ

Det känns som om jag har småsmåsmå vassa knivar i hela min hals som aldrig vill sitta still.
Från diafragma och uppåt känns min kropp alldels slut och den vill egentligen bara lägga sig ner under täcket och sova bort hela dagen och natten för att tillslut vakna upp, upptäcka att allt ont och trött är borta, att håret är nyduschat och borstat och att det bara är att stiga upp till en blå himmel och gå med en katt i famnen hela dagen lång.
Det vvore okej ifall jag vaknade upp och insåg att alla mina försenade arbeten var färdiga också.
OM de var det hade jag inte behövt sitta och tycka synd om min kropp som behöver sitta här fastän den inte orkar och skriva arbeten för att jag inte orkat göra dem tidigare.

Jag skyller på mitt huvud.

Nu har jag åtminstone gjort en fin spelningslista som heter "pluggis" och den ska jag plugga till hela dagen lång, eller i en timma eftersom det är så lång den blev.

EHE.

Nu har jag fått gnälla lite och det var ju skönt. För mig. Inte för någon annan. Inte för mig heller egentligen, men man kan leka att det känns bättre då.


Varje gång jag ser en tant i pälskappa tänker jag på detta.


"Vaffö' ä Moa syk?"
"Fö'att hon sakna' en kvinna såm icke ä kåll"

ASCH... and I wont forget